I Den levande litteraturen behandlar från 1995 behandlar Ulf Jansson ämnet ”Kristen kultur” i ett försök att för läsaren redogöra för den kristna kulturen vid medeltiden! Under medeltiden hade kyrkan, som också var den största markägaren, makt över miljoner människor. Hos kyrkan, och bara där, lärde man sig att läsa och skriva. I kyrkan kunde man hitta ett fåtal böcker som bevarats från äldre tider och man gjorde avskrifter av de värdfullaste skrifterna. Kultur- och vetenskapsvärde sattes utav kyrkan, därför att litteratur mest skrev av kyrkans män. Bortsett kyrkan var det så gott som bara riddare och krigaradel som ägnade tid åt diktning.
Psalmer
I kyrkan var det så gott som bara psalmer ur bibeln, skriver Jansson och fortsätter att berätta om att i klostren utvecklades psalmer i två nya drag. ”För det första byggde rytmen inte längre på stavelselängd, som lyriken hade gjort under antiken.”, för att citera Jansson. Man började istället rimma på det naturliga uttalet och lät slutordet rimma på slutordet från en annan rad. Jansson visar ett exempel ur psalmen ”Stabat maret dolorosa”, där han visar uppbyggnaden.
Helgoner och legender
Under 1100-talet började en glanstid för kyrkan, påven fick större makt, stora katedraler byggdes, korstågen drog genom Europa. Pilgrimsleder öppnades till helgons gravar och födelseplatser, dit tusentals vallfärdade. Man trodde att reliker kunde bota sjuka. Det fanns många pilgrimer och den ort som hade reliker att visa upp kunde räkna med bättre ekonomi!
Man började att skriva helgon-legender om helgonens underbara bedrifter. Alla legender följs av samma mall, skriver Jansson. Dessa berättelser skrevs av kyrkans lärde och lästes upp i kyrkorna. Man kunde även köpa små böcker med helgon-legender, vilket var de mest populära böckerna under denna period. Jag uppfattar den här tiden som ganska rå och genomsyrad av ruttenhet, detta med reliker var inte så trevligt hur det gick till, och att det verkar funnits stora hierarkier i samhället i den kristna kulturen omkring 1100-talet.
